När Hulda en dag dör kommer hennes lägenhet behöva saneras. När vi städar i Huldas lägenhet så önskar jag att vi hade skyddsmasker och högtryckstvättar. Då kanske det skulle bli lite renare. Förmodligen skulle det vara lika smutsigt dagen därpå.

Huldas heltäckningsmatta är ett stort askfat. Hon ser så dåligt att hon fimpar överallt. De rosa mattorna fylls med brännmärken och aska. I hallen ligger fullt med tvätt. Hennes kylskåp skulle kunna vara tillräcklig miljö för en hel skräckfilm. Oftast har hon smöret stående på diskbänken, även 30-gradiga julidagar då bregottpaketen förvandlas till flytande sörjigt margarin.

I duschen samsas hårstrån med tånaglar och en dag upptäcker vi att Hulda inte använder den oranga bollen till att lösa upp öronvax som det brukas. Hon använder den till att lösa upp förstoppning, ett egenhändigt gjort laxermedel. Den ligger slängd i ett hörn. Nu brun och orange.

Hulda borde vara på ett hem. Hennes dotter har försökt att övertala henne men hon vägrar. Hulda har en svag syn men en stark vilja. Förressten är det inte särskilt trevligt att tvinga en gammal människa från sitt hem. Så Hulda får bo kvar hemma. Hulda laxerar och fimpar och har sina saker huller om buller tills hon en dag dör.

När Hulda har dött kallas en saneringsfirma till hennes lägenhet. De hade säkert skyddmasker och högtryckstvättar.