Jag går igenom dag in som dag ut,
Tiden tickar förbi men jag finner inget beslut.

Jag tänker på all den tid jag spänderat,
Jag tänker på den person jag så värderat
.
Jag förstår inte hur jag kan känna det jag gör,
Just det leder till att jag snart dör.

Jag känner hur mitt hjärta slår hårdare varje gång du e nära,
Jag inget säger för jag dig inte vill besvära.

Ser hur du träffar kille efter kille,
Att det skulle sluta såhär var inte det jag ville.

Jag känner en sådan tyngd på mitt hjärta,
Känns som om bara döden kan lätta på denna smärta.

Ibland vill jag bara bort från allt,
För när jag inte är nära din värme så känns allting bara kallt.

Jag förstår inte varför jag fastnat för dig så,
Kanske för sättet du får mig att må.

Det går inte en dag utan dig i mina tankar,
Tankar som leder till att mitt hjärta bullrar och bankar.

Den dagen du sa att du älskade mig visste jag att jag var kär,
Men insåg inte att det skulle leda till det här.

Ett evigt tjat om mina kännslor för dig,
Som leder till ett slut för det finns ingen som förstår mig.

Jag tittar runt och ser lyckan och glädjen hos andra,
Dock jag vänder min rygg för jag ensam får vandra.

Vandra denna väg genom livet,
Denna väg där inget bör tas för givet.

Känslorna håller på och leder mig till självmord,
Räcker med att jag bara ser en kniv på ett bord.

Den enda livskraft jag har kvar håller mig imot,
En fråga jag ställer mig själv...finns det inget bot.

Jag snart ej har nån kraft kvar,
Snart leder det till slutet av mina dar...