På Poeter.se finns dikten "Din andre". Inte "Den andre". Det var länge sedan jag skrev den, följaktligen är det svårt att minnas varför titeln ser ut som den gör. Men jag kan gissa.

Det handlar nog om ett bärande element i viss typ av poetisk verksamhet, ett element som är gemensamt för många typer av skapande: Ta något känt, vanligt, ointressant och ändra någon liten detalj för att få fram det dolda, unika, tankeväckande.

I det här fallet har något nytt uppstått genom att ändra ett "e" till ett "i" så att "den" blir "din". Detta gör att tilltalet blir personligare och att en närmare kontakt upprättas mellan betraktaren (du) och vargen på andra sidan floden (din andre i stället för den andre). Jaget är både en enhet och två skilda enheter, men frågan är om och hur de hänger ihop. De sista raderna antyder att det är två aspekter av samma jag, men att det inte är helt hälsosamt att de möts. Varför? Är det vargnaturen som är farlig, eller den mänskliga?


Diset -
Floden
Andra stranden
Se din andre därborta
Vargen
Eller gråkappan
Den du inte möter
Den du inte bör möta

(Man kan ändra "din andre" till "din ande" också - nyskapande genom att ta bort en bokstav!)

Det finns en dikt, eller åtminstone en diktrad, som jag länge har trott mig skrivit och som bygger på den där principen om att ändra en liten detalj, en bokstav bara, för att få fram något nytt. Men när jag sökte den i min fil med utskrivna dikter sedan 1980 hittar jag den inte. Den kanske aldrig har skrivits ned. Jag hade som utgångspunkt denna rad:

I en svärm av insekter.

Det är inget konstigt, att insekter svärmar omkring oss och kan vara påträngande och besvärliga har vi upplevt. En svärm av knott i Norrlands kustland går inte av för hackor! Men då ändrar vi bara en bokstav och får:

I en svärm av insikter.

Fortfarande är det något rörligt, rörigt och påträngande, men hela scenen förflyttas till den andliga sfären. Det är inte materiella företeelser som angriper oss, det är tankar och intryck som rör sig och som kanske till och med får oss ur balans. Är man mitt i en svärm av knott är det bäst att försöka skydda sig så mycket som möjligt med kläderna och att hålla munnen stängd, kanske blunda också och täppa till näsan. När mängder av själsliga intryck tränger sig på kanske man intellektuellt måste stänga av en del av sig själv för att inte gå under. - Eller det kan vara en fantastiskt och givande upplevelse, inte som elaka insekter utan många goda gåvor. En insikt betyder ju att man tror sig förstå någonting som man tidigare kanske inte har förstått.

Hur skulle en dikt på det här temat låta? Ja, det tycks ju som den aldrig blev skriven. Men ett försök:

I en svärm av insikter
drar jag livet inför rätta
anklagar det för alla mina tankekaos
framhåller dess ansvar för mina tillkortakommanden
dess förpliktelse att gottgöra mina psykiska lidanden
dess moraliska ansvar att ställa allt till rätta
I en svärm av insikter
drar jag bort i molnet av tankar
medan livet svär sig fritt …
vi möts väl någon annan gång!

***

 Som Povel Ramel skaldade: Det är de små, små detaljerna som gör'et!