Jag trodde det var vi.
Du och jag mot världen.
Har det aldrig varit så?
Aldrig någonsin?

Utan dig finns jag inte
och det vet du så väl.
Du gör allt för att visa att jag
inte inte betyder lika mycket som hon.

Det är dags nu.
Dags att gå in i en dvala.
En dvala som varken innehåller
dig, eller någon annan.
Den innehåller inte han heller.

Det ska bara vara jag framöver.
Ensam är stark,
eller var det tvärtom?