jag är
360 grader i vidvinkel, 10 mil bort
men ändå en centimeter närmare dig
än någonsin tidigare
cystan vibrerar
tar plats

mina vidöppna köldskadade ögonvitor 
lever rövare om nätterna
och löftet jag fick av Gud
har visat sig vara
fullständigt värdelöst

om dagarna andas jag
mödosamt med knastertorra lungor
följer dina läppars form
med glasartad blick

jag håller tillbaka en vulkans förväntan
en förestående eruption
med lår som snart brister

naturlagarna vrider mig sjukt snett
vrider mig varv efter varv
efter varv

i pulvriserad briserad internerad

utspökad förtvivlad

oförlöst

levnad

och ändå

handlar allt bara

om