så blåste vinden

släckte mitt ljus

stigen försvann

till drömmens hus

vart tog du vägen

stjärna på himlen

skatten i grottan

vem tog den

sångaren tystnade

orden dog bort

vägen ner

är oändligt kort

stigen jag följde

den ledde till dig

men vinden släkte ut

ljuset för mig

vad trött jag är

på att irra kring

att fånga i farten

just ingenting

och att vända om

kan man göra det

att starta om

nu när man vet

skogen skakar

sin väldiga man

nej skriver spindeln

i spindelgarn

så jag ylar mot månen

som galningar bör

väntar på gryning

då drömmar dör

det röda bläcket

torkar nog snart

skall ge mig av

vet ännu ej vart

du var en dröm

i månens sken

ett famntag i mörket

när timman var sen