i detta myller av bokstäver gömmer sig ett iskallt hettande avskalat ord, från ett inre - mitt inre universum och kanske, kanske det finns åtminstone ett ord som skiljer ut sig, som tar plats och signalerar riktning, känsla, visar vilken styrfart som ska hållas, för mig - för dig, mot just den strand som nu ter sig oändligt öde, karg och livlös, doftande av självdöda tångruskor, salt och sött, uppspolade skal av sedan länge döda djur, denna gränslöshetens starka fäste, denna mänskliga ensamhet och vår nakna motvilliga villighet till förändring, makalösheten inför skeenden utanför mänsklig kontroll, ordmyller som väller likt utspydd lava från denna heta erupterande människovulkan som är jag, jag! inte det minsta iskall för det var bara en illusion, men där det slutligen utkristalliserar sig möjligheter av nya levande dagar av fantastiskt pulserande liv