den är jag. jag är graven - den utan namn.
jag är ännu helt oupptäckt.
visserligen anad sedan länge. men.
de vet inte. inget.
inte ännu, kanske aldrig
de lever i okunnighetens dimma.
jag är den senaste tiden ekolodad och kartlagd.
det är i alla fall vad de tror sig har gjort. männen.
jag är trevad över
kartlagd.
utforskad
de hävdar att alla mina nivåskillnader skulle
vara blottade. att allt det mörka
nu skulle vara blottlagt. belyst. uppe i ljuset.
ha!
så dumt
så förmätet. vansinnigt.
de slår sig för bröstet, dessa män som vet.
tycker sig veta. allt. de kliar sig i skreven,
på hårig bringa, släpper väder. osar ruttet,
lite hur som helst.
bara för att de kan och har lust till det
jag bara småler. gör som jag själv känner.
för jag släpper väder varje dag.
de tänker - vulkanisk aktivitet.
jag skrattar tyst
för de fattar inget när jag fiser dem rätt
i nyllet.

nej - de vet ingenting. jag är så tyst
här i min djuphavsgrav är det tyst.
outtalat
fridfullt.
mörkt. stilla
trycket här nere är enormt. flera ton på
varje kvadratcentimeter. de undrar nog
hur jag klarar det. de undrar men förstår inget
jag är starkare än någonsin. stark av livet.
stark i mig själv. jag bara är.
är.
men jag säger ingenting. talar inte - välkomnar
endast de varelser som aldrig.
aldrig. aldrig
sett dagsljus. de tysta varelser här nere
som ömkligt trevar. klamrar sig fast -
i mina svarta gömslen efter tillit och trygghet.
vi vet var vi har varandra. ibland smeker de
mig med sina. tentakler. det är skönt
med beröring och jag njuter. ohämmat
fast de är så
bleka
färglösa.
livlösa och fulla av liv. så är de mina. mina vänner.
vänner - nu och för alltid. vi litar på varandra.

vi vet var vi har varandra. jag och mina
varelser här i djuphavsgraven. som är jag.