Vindar som tar mig någon annanstans än dit jag borde.
Men vägen hem är inte dit jag borde åka, det är där du är.
Snön är här till och från, men jag har bara en tanke när jag
står här vid östra station och väntar på tåget.
Men tänk om vi aldrig ses igen, då vet jag att jag tog
den felaktiga vägen.
För hjärtat säger mig det.

Mina sinnen säger att det är rätt.
Men vågar du verkligen tro?
Jag har bytt luft den här gången, Ut med det gamla och ge mig det nya.
Släng tråkiga minnen, för dom är bara dyra.
Jag vill att du ska ge mig nånting som känns.
Inte det som skär bara det som bränns.

Har dina ögon nånsin förblötit av dina tårar som rinner?
Jag vill gärna torka bort dem åt dig.
Men ditt skydd är som eld, jag kommer inte åt.
Våga tro på mig, våga bara tro.
Lita på det jag säger ge mig alltid en ny chans,
när jag gör bort mig som vanligt, det är bara jag.

Läk mina sår, gör mig hel.
Dina mörka ögon och dina läppar som ler.
Ser varandra i ögonen djupt, vi ser det ingen annan ser.
Den sanna verkligheten som vi vill leva i, men vågar vi det?
Är det redan försent? Att ge bort oss själva eller har vi blivit
sårade allt för ofta? Jag blir det gärna en gång till, men bara om du vill....