Jag stirrar in i väggen i timtal
Jag tänker på dagen då han dig från mig stal.

Bedrövligheten övervälmer mig likt ett täcke
Nu för tiden brukar jag sitta på vårat takräcke.

Jag drömmer bort till den tid då du var min
När jag drar mitt finger på ditt sköra och vackra skinn
Likt förbannat saknar jag att hålla om och älska Amanda
Jag minns fortfarande den dagen då du ifrån himlen landa.

Jag ser dig framför mig, och mina ögon fylls med tårar
Min kärlek till dig har inga gränser
Att du är hos någon annan, det mig grovt sårar.
Jag minns fortfarande hur dina ögon glänser.

När jag skriver detta, tårarna rinner ner från min kind
Oavsett vad jag gör, vart jag är, vad jag säger, jag om dig blir påmind.
Jag saknar dig så otroligt mycket min underbara ängel
Inte heller fick jag se dig göra din markering på jorden om vintrarna
Nämligen nått så underbart vackert, en snöängel

Nu jag gå i fruktansvärd ensamhet igen
Jag saknar någon som älskade en
Vi passar ihop likt atomer som behöver varandra för att kunna bilda något nytt.
Ensamheten jag avskyr och har alltid avskytt.

Allt jag önskar är att få tillbaka min älskpälsk
Och att aldrig släppa taget om dig igen
Jag har alltid ansett att du är himmelsk
Och kommer alltid att anse det, och älska dig som min flickvän.

Jag älskar dig...