Regnet smattrar.
Annars är det tyst.
Jag känner mig vilsen.
Idag.

Tankarna virvlar.
Sliter och drar.
Vart ska jag ta vägen.

Ibland längtar jag tillbaka till tiden då jag inget kände.
Då inget berörde.
Då jag fick tvinga fram tårar.
På min morbrors begravning.

Då jag gick framåt.
På den snövita marken.
Utan att lämna några spår.
Utan att synas.

Det var en till synes okomplicerad tid.
Då inget berörde.
Och jag endast hade ett mål.

Idag är jag vilsen.
Vet inte vilken väg jag ska ta.
Idag blir jag berörd.
Kanske lite för mycket.

Klockan tickar.
Dagarna går.
Vilken väg ska jag ta?