Vem är det som kan tröstas?

Jag försökte i kärlekens trygga famn.
Den svar öppen och varm.
Jag kröp upp i den och tårar föll.
Men tröst, fann jag inte där.

Jag försökte i vänskapens stora famn.
Den var skämtsam och full av medlidande.
Jag gömde mig och skrattade en stund.
Men tröst, fann jag inte där.

Jag försökte i en mammas labila famn.
Den var kall och kritisk.
Jag stannade inte, utan flydde.
Men tröst, fann jag inte där.

Jag försökte i min egna tunna famn.
Den var full av självömkan och tårar.
En liten katt kröp upp mitt knä.
Men trösta sig själv, går aldrig bra.