Tätt sammanbundna är vi, du och jag. Det kan inte vara på något annat sätt. Din lilla näve kring mitt pekfinger. Jag gråter när du gråter, ler när du ler.
Dina lätta andetag mot min kind när vi sover. Gurglande läten och vi vaknar lyckliga tillsammans. Inte ett mörkt moln finns på vår himmel.
Finns det en värld utanför är vi inte medvetna om den. Vi lever i symbios, du och jag. Min fumlighet suddar du ut, min osäkerhet dämpar du med dina tydliga signaler. Tiden går.

Tätt sammanbundna är vi, du och jag. Det kan inte vara på något annat sätt. Du i min famn när du sträcker på dig. Rynkar pannan, likt en liten sköldpadda. Du på golvet där du kämpar för att komma upp. Allt som finns att upptäcka. Du i min värld där inget annat existerar.

Ibland försöker jag vända mig bort, få en liten stund för mig själv. Att få ligga ensam i sängen. Men det blir så kallt. Så tomt. Jag kikar för att se om du saknar mig som jag saknar dig. Du sover lugnt. Belåten. Jag ligger vaken. Väntar på att du ska vakna. Vill vara nära dig igen. Känna din mjuka hud mot mitt bröst, ditt fjuniga hår i min näsa. Längtar.
Tätt sammanbundna är vi, du och jag.