Jag dränkte mig i minnen, känslornas tyfon.
Det är som om det bara är jag är kvar, men vad vet jag.
Du sa att jag fick chansen, men jag tog den kanske lite för fort.
Sånt händer lätt.
Men orden ekar i mitt huvud nu, jag tar din fart.
För jag gör allt, men ibland vill jag inte vara kvar.

Nu är natten mörk, precis som om den beskriver mig.
Jag längtar tills allt går min väg, men jag vet inte vart den är.
Bara att den riktas mot en horisont, den vackraste jag har sett.
Den kallar sig för miss Kristineberg.

Långsamma dagar, kalla dygn.
Mina drömmar mot en evighet.
Jag längtar tills jag får göra dig hel.
Men är du lycklig så är jag.
Din fart, din tid, jag väntar om du vill.

Rosor som är svarta, törnar som ger mig djupa sår.
Men du läkte och gjorde mig hel, som någon annan aldrig gjort.
Vi drack ett par glas och allt slog till vid parken, jag minns.
Det var hjärtats natt, jag vet att nya nätter finns.
Men dina ord värmer mig när jag ensam i kylan står.
Skulle det någonsin hända, så torkar jag din tår.
Jag finns där när du vänder dygn, sån är jag.

Långsamma dagar, kalla dygn.
Mina drömmar mot en evighet.
Jag längtar tills jag får göra dig hel.
Men är du lycklig så är jag.
Din fart, din tid, jag väntar om du vill.