När vi blir ensamma
med oss själva
är vi alla ensamma
inuti

Har man värme
mat att äta
vänner att träffa
kanske det inte känns
lika ensamt
för vissa

Så finns det några
som alltid upplever
någon sorts förlängd
smärta
Upplever att de är
ensammast i världen
helt övergivna

Undrar om det går
en röd tunn tråd
tillbaks till babykorgen
som hon/han låg och skrek i
utan att någon förstod
att det var av hunger

Den övergivenheten
sitter kvar i kroppsminnet

Man får ta ett djupt andetag
slösa med närhet
lära sig
både ge och ta emot

Det är som choklad
Smälter av kroppsvärmen!