jag samlar på dina skärvor
bitarna av dina misstag
och därbland regntårar och gatlyktesken
blev jag aldrig riktigt älskad

och jag föll en tår för varje år
som landade i bitar vid mina fötter
jag tappade för många tårar
för att kunna laga mig



när vår kärlek rinner nerför gatan
ser jag allt från rödsprängda ögon
min värld rasar samman
tillsammans med dina misstag
och jag låter inte dig såra mig igen

att gå barfota i snön
var kanske för svårt för dig
i alla fall offrade du inte lika mycket
som jag gjorde för dig

och jag är fastspikad på väggen
tvingad att se alla andras värld

men jag vill inte se er




dina ögon sa sådant din mun
aldrig riktigt klarade av
och mitt hjärta var kanske för svagt
för lullilull och rosor och vackra ord

och fastän jag vet att det slutar illa
kommer jag fortsätta samla på dina skärvor