Det finns ett café i mitt kvarter,
där sitter rostiga människor och väntar,
stela ansikten, tomma blickar,
Det är ett ordlöst väntrum,


Gulnade fingrar med glödande fimpar,
skarpa skuggor i obarmhärtigt ljus,
stumma röster, ögon som slutat se
Det doftar surt kaffe och disktrasa


Gömda tankar och minnen,
osynlig dramatik och ensamhet,
myntrassel och glaskross
En hård röst bryter tystnaden


Det finns ett café i mitt kvarter,
där sitter rostiga människor och väntar,
en fasad av grå betongtristess
En mjuk tanke blir poesi