där jag sitter och gråter
har spruckna koppar
och vitlökspaté
Mitt franska kafé
doftar disktrasa och rök,
rå vitlök, tårar
och spruckna minnen


Jag hör röster från
döda minnen
på mitt franska kafé
och läser naken poesi
som får mig att glömma
min sorg och min saknad
Tårar droppar i spruckna koppar
där jag sitter på mitt franska kafé


Mireille M sjunger
med glasklar röst,
sorgsen i tonen,
mina ögon drunknar
och spricker
på mitt franska kafé
där språket inte hinner med





Mitt franska kafé
där jag sitter och gråter
med naket ansikte,
ensam med ensamheten,
stum i tystnaden,
döv bland rösterna
och förälskad i minnet


Här i skuggan finns jag nu
med trasiga tankar
Här kan jag se dig skratta,
jag kan höra din röst
jag kan se dina ögon,
jag kan känna din hud,
här på mitt franska kafé


Du finns i spegeln
men bara där och när jag
rör vid dig är du kall som glas
Då famlar jag med besvikna fingrar,
här på mitt franska kafé
där jag sitter och gråter
med naket ansikte


Jag blöder sårbarhet
på mitt franska kafé
där minnet frusit fast
i ett spegelglas, där tårar
klirrar i en sprucken kopp
på mitt franska kafé