Kan andas smuts i denna dimma som sköld jag använder
och en människa bredvid och ingen kan någonsin veta något om mig
och jag andas in och andas ut och in igen och skriker
men det hörs inget, ingen vill höra
och jag blir liten och försvinner någonstans där
ingen kan någonsin nå mig

Och dom hugger i mig, djupt i mig, efter svar utan att titta
men jag vet att dom aldrig kommer veta, dom kommer aldrig veta
river mina fingrar vita,
hur jag än vänder mig skriker någon efter mer

Kan du stava till medveten omedvetenhet
kanske enklare som
förfrysning av en människa du säger du älskar

Kan du le lite, snälla le, vi orkar inte med din trötta blick
så jag ler och vet att någon som inte skulle kunna vara något mer är värdelös
jagar mig

och föralltid kommer någon att vara mitt jag
Ingen någonsin kommer att nå