Sekunder blev till minuter
då du lämna mig

Timmar vart till dygn
Då du lät mig dö inombords för att känna en total övergivenhet

Dygn vart till dagar
av svår chock
och stor sorg
Ett stort sår
Du skapat
gapade öppet med ironi

Dagar vart till veckor
Vreden kom
ilskan kom hatet kom
Hur ska jag
leva mig igenom detta falsarium
Av kränkta känslor upprepande
Meningar som du sa till mig
som gjorde mig så ont
Så att jag gick
sönder totalt inombords

Veckor vart till månader
Du var totalt respektlös
i dina ord
och handlingar
Gentemot mig

Hur kunde du fråga jag mig ?
göra mig så fruktansvärt illa
kunde du inte städa rent i ditt eget hus
Gottgöra det du förstört
det livet
som blivit övergivet
övergivet med en så total hänsynslöshet som bara
du kan ha

Månader vart till flera månader
Jag levde i en ständig skräck för dig
Idag när du är borta ur mitt liv
frågar jag mig vad är det som fortfarande
gör ont
vad är det jag egentligen saknar
i den tomhet jag upplever så
total

Hur kan nått göra så ont fortfarande
som ändå är så lång lång bort
ska sorgen i mitt hjärta vara min ständiga följeslagare
i mitt liv

Är jag inte värd nått annat än ständig smärta
ständig sorg med våta
kinder och krampande muskler
som går till försvar

Gråter jag gråter i hela mitt jag
Det gör så ont att vara
i denna kropp
Ska jag straffas i ett helt liv för
Nått jag aldrig gjort
ska jag sitta fast i denna hårda stol
som har ett järngrepp över mitt liv
och handlingar
ska jag aldrig förmå mig att komma loss från det
som alltid hållit mig fast

Bryt dig loss
Bänd upp dina tunga kedjor
Känn hur din kropp blir fri
och lycklig
och att livet tycks vara fullt
av möjligheter
ingenting någonsin är helt
Omöjligt

Det är
aldrig någonsin
Försent