i rymden kan ingen höra Mig skrika 

som en bindgalen blåklocka
vindlar jag mig fram

ett klarblått streck utan mening
men med ett imaginärt mål 

asfaltens skugga tippar över på min fot
gör så satans ont - kan du blåsa?
snälla...

den som spyr sin svarta galla
tänker jag fan inte torka upp

i nästa sekund petar jag dig i magen

njuter
när du fnittrar som en liten flicka

jag är
som en enormt fet blåsfisk med mjälliga fjäll
släpper väder alltjämnt dumt leende
tänker - bönor nu igen?

Du och Jag
vi har inget gemensamt förutom kol-14 metoden

särskilt inte
när en siames
står på ett glasbord
och skiter klargröna ärtor

undertill kopulerar alla som vill och kan
utan kolapapper
vill skrika - vänta på mig!

mitt läppstift
färgar av sig
på din svullna pung
den är något taggig stubbig rivande
sedan den senaste rakningen

känner stubben med tungan
smaken med läpparna
doften av intorkad säd

det klämmer åt ganska skönt
öppnar upp mig för ditt breda mörka 
übersexiga organ

och tänker
"jag är blott en galen blåklocka"