Jag tänkte på dig idag.
När jag fick ett roligt mejl.
Jag ville genast vidarebefordra det till dig.
Jag visste att du skulle hata det.
Men gilla mig för att jag visste det.

Och så ringde du.
Skickade de där meddelandena.
Men jag kunde inte svara.
Jag är för arg.
Jag är för arg på dig.

Och jag tänkte att jag kanske inte borde.
Tänka så mycket på dig.
Men jag gör det ändå.
Fast jag inte vill.
För jag vet inte hur jag ska leva utan dig i min tankesfär.

Jag berättade för min vän.
Att jag tänkte på dig då.
Och ville skicka det där mejlet till dig.
Som du skulle hata.
Men ändå älska.
Jag berättade det för honom som att det inte hände så ofta.
Att jag tänkte på dig alltså.

Han log och sa:
”Men du tänker ju alltid på honom”.
Och jag insåg att han hade rätt.
Jag tänker ju alltid på dig.
Din förbannade jävla idiot.
Jag tänker alltid på dig.
Till och med när du förtjänar det minst.

Frågan är bara när du ska fatta.
Fatta att det är unikt.
Att någon tänker på en så mycket.