Fast i en konstruktion byggd av åratals upprepning.
Korthuset har försiktigt konstruerats ett litet hus efter det andra.
Klaustrofobiskt litet, det finns inget utrymme att röra sig i här inne.
Alldeles för begränsat, i detta torn med endast ett fönster
(våningarna lagda i cement, varje öppning belamrad.)
Allting hålls i sin plats, i denna operfekta perfektion.

Mörka ögon de tittar ut, på den fallnande rosbusken.
Så nyanserad, så vacker, ty det sista av liv i förödelsen.
Trädgården ligger i ruiner, tomma hylsor strödda överallt.
Illaluktande boningar vars bärare lämnat dem.
Fridfulla, äntligen sovandes.
(befriade)
De har flytit i väg, till något fastare, mer fullständigt.
Glömt är allt, sin betydelse det tappat.
Cirkeln är sluten.