KNAGGROCKAN.

Knaggrockan, "Raja Clavata", en bottenlevande rovfisk,

har ett gott kamoufleringsmönster tecknat på ryggen.

Ovanifrån är den svår att få syn på om den i vila

ligger utan att röra svansen eller en fena.

Knaggrockan lever på sand- eller dyig botten i havet,

på ett djup mellan tjugo meter och ned till trehundra.

Födan är vanligen musslor och borstmask, krabbor och räkor.

Under sommaren, nära kusten, rockan har lektid.

Honorna lägger då tjogtalet ägg i långsmala kapslar;

kläckning sker efter cirka arton veckor vid stranden.

                                                                                                                                   R.T.  20/1 01

KNORRHANEN.

Av de i haven och sjöarna levande djuren

simmar flertalet moltyst och tiger som muren.

Undantagen är få och de innefattar

delfinernas släkte -  delfinerna pratar och skrattar.

Så gör ock  alla övriga arter av valar -

de sjunger och samtalar där i Kung Neptuns salar.

Nu är att märka att valar är däggdjur, ej fiskar!  -

de liknar blott fiskar, de simmar och stjärtfenan piskar.

Knorrhanen däremot hör till fiskarnas släkte,

och tidigt dess läte forskarnas häpnad väckte.

Knorrhanen ensam bland fiskar kan avge ett läte

lätets källa i simblåsan äger sitt säte.

Med särskilda muskler får fisken blåsan i dallring

och ljudet påminner starkt om skallerormsskallring.

Syftet med rasslet är okänt för lekmän och lärde;

möjligen knorrar fisken vid fara å färde.

Knorrandet vore i så fall ett varningsrop,

men en gissning så god som en annan är parningsrop.

Frågar ni nu om ock knorrhonor skorra och morra,

kan jag ej ge er ett svar men frågan kan sporra

er själva, att vandra åstad till biblioteket

och där söka lämpliga böcker i kartoteket.

                                                                                 R.T. 8/9 -02

KOFFERTFISKEN.

Ostracion quadricornis, koffertfisken,

simmar helst i lagom varma, grunda vatten.

Farofyllt är djupet, fisken tar ej risken.

Kallt ock djupets vatten, icke minst på natten.

Koffertfisken är beklädd med benplattspansar

och har fyra spröt som känner av monsunen.

Den är praktfull, alla spektrums färger dansar

då den simmar bland koraller i lagunen.

Koffertfisken ber sin gud, Poseidon:  "Fjärme

från mig Solens ljus ej ty det ger åt världen

azurglans och värme - jag behöver värme -

ifrån urkraftkällan här på levnadsfärden.

                                                                                                             R.T. 9/8 00

KVASTFENINGEN.

En av de verkliga "seniorerna"

i den zoologiska meningen

simmar runt bland Comorerna - 

den förr utdödförklarade kvastfeningen

sen gammalt blott känd i försteningen.

År nittonhundra och trettioåtta

fångades oväntat ett exemplar

av ett fartyg - "Nerine" -  från en fiskeflotta.

Trots noggrann besiktning med okular

förblev fiskens släkttavla svårbestämbar.

Sanningen om vart den hörde som art

var så fantastisk att nu bland zoologer

tvivlet och klentrogenheten tog fart.

Förvirring var stor även bland biologer

liksom i kretsen av ichtyologer.

Först år nittonhundra och femtiotvå

blev euforin bland zoologer febril,

ty då fångades fisk nummer två (den är blå!)

Och den fisk som man dittills trott vara fossil

var alls icke fossil, nej vid liv och fertil.

I sextiofem  millioner år

hade fisken hemligen hållit sig gömd,

men gjorde såväl sensation som furore.

Den är icke längre förgäten och glömd,

nej - den är med rätta nu världsberömd.

                                                                                                             R.T.  9/11 00