Det är arla morgonstund. Jag är pigg,
jag är glad och jag är utsövd.

Lyckligt vaken och njutande av morgonens
födsloljus och lyssnande till

vinden, spelande sin blåsorkester mellan
träd och buskar.

Fönsterrutorna skallrar lite och förhöjer
melodins renande och vederkvickande
friskhet.

Ingen falskhet för ondskan är inte vaken
ännu.

Vill vara ensam och lyhörd
och låta allt som inte

är renat som guld i eld
sova sin syndlösa sömn.



Britt Gustavsson