Att leva är en konst. Jag lever för att jag vill, inte för att jag måste och det är viktigt att komma ihåg. Jag tror att de människor som tappar tron på livet är de människor som glömmer bort att vi faktiskt lever för vår egen skull, inte för någon annans. Alla beslut jag tar, tar jag för min egen skull (inte på ett egoistiskt sätt utan för att jag lever på mina villkor och efter mina regler) - jag skulle inte funka annars. Vi jobbar för att få pengar så att vi kan leva väl, vi utbildar oss för att utveckla våra hjärnor och suga i oss så mycket kunskap vi bara kan på ganska kort tid, vi gör de val vi gör för att lära oss vilka vi själva är. Jag lever för att jag vill, inte för att jag måste.

Jag vill leva så att jag får uppleva mer och lite därtill. Jag vill bli kär, få barn och bo i en fin lägenhet i Hägersten. Jag vill ha ett arbete jag älskar, oavsett om det ger mig mycket pengar eller inte så måste jag älska det jag gör. Jag vill somna varje kväll i hotellsiden med en fantastisk karl bredvid mig och vakna med håret åt alla håll bara för att få ta en varm morgondusch. Jag vill leva och möta det som hör livet till. Räkningar, disk, inhandling av mat på ica, bäbiskläder, resor, klubbar, shopping, vänner, liv och död. Jag vill leva fullt ut och ta allt mitt ansvar - annars kommer jag aldrig kunna dö lycklig.

Jag lever för att jag vill, inte för att jag måste.