För att vara en ursäkt
litas jag inte på,
framtiden liknar mer historian,
den med allt vill jag kunnande
måla över stunderna,
kastar av mig några frön
föder livet på nytt
med genvägar till sjön,
blommar upp till ytor,
med mitt barnsliga ,
djupt in i mig
frestar jag nervösa,
befrielsen med falskheter
iklädd skamligheter.