Det skiftar så snabbt
att jag inte hänger med.

Så trött, orkar inte mer.

Tänker på den gastande kvinnan
i badhuset,

hur jag hade lust att trycka upp mina tår i hennes näsa,
när hon frågade om jag hade tagit hennes
simglasögon...

som för övrigt satt på hennes huvud.

Pyraya tant, usch.

Jag bara log, och sa nej.
Då blev hon ännu mer sur.

Så många människor, många munnar.
Inte ett leende.

Verkar som om alla har en dålig dag.

Men det får man ju ha.

Hoppas den slutar bra.