torkar svärtan från ögonen. med vitt linne. det gör inte det minsta ont. ganska skönt för det känns rent. förundras över bristen på kärlek. den röda kärleken. i mitt liv. nu - när jag känner allt annat än likgiltighet. jag borstar mitt mörkgröna hår med snabba tag. ser stråna som faller. hur de samlas. runt fötterna. avrättade. avlägsnade. men de släppte själva! jag har inte ryckt bort dem. jag lovar. de valde själva. precis om jag. jag har valt. och biverkningarna då? darrningar, svettningar, nattlig ångest, oro, minskad matlust, dödsskräck, livsskräck. ja - de går över. så småningom... de går över.