I den där enorma sjukhussängen
låg en

liten liten liten


kvinna..
alldeles
genomskinlig
och vit
med silvergrått hår som en tunn krona runt hennes huvud och gråblå ögon som följde varje rörelse vaksamt i rummet...

Jag smög ut
ville inte störa
trodde hon ville ha tyst och
lugn


DU KAN FÅ MIN GAMLA POTTA NÄR DÖÖÖR!

Jag
hoppar
till
springer
in
i rummet


I den enorma sängen ligger hon
och ler
stort
större störst
är hjärtat som öppnar sig
och omfamnar mig
innan hon säger:
Jag går nu.
Men vi ses snart igen...

Mormor...


I den enorma världen sitter hon
alldeles jätteliten tunn och färgrann
Vaksamt ser hon på mig med ett leende
min mamma...


Jag öppnar mitt hjärta och vaggar dig där tills du somnar okej?
Min famn kommer vara varm och mjuk...
Mina läppar mjuka och smärtlindrande när det blir tungt sen,
jag lovar mamma.

För jag älskar dig