En situation inspirerad ur verkligheten..här lite ändrat för att matcha funderingar som inte ännu kommit ner i verkligheten..men har jag så fel?

(verkligheten är dock inte ens lik i just detta fall, men bara ordet "ändra" får mig minnas arbetslivets nivåer och ansvarsglidningar inom arbestauktoritetsskikten.. som jag ser som känslomässigt utnyttjande mellan människor; dagens maktaspektutnyttjande kankse?? jaja bara en fundering...)

*** situation ***

A: "Hej, tyvärr.. vi får ändra lite på planerat möte... :("

B: "Hör av dig hur än va? Liksom man läre godta mixter/kompromisser om man vill ses ju.. ??  Finns viljan så finns utrymme för alternativplanering i  B-plans-läge..
och du är ju ofta upptagen som sagt, har inte väntat mig annat.. :/"

***

Väckt tanke (trots längesen i "jobb") kom som på en grisblink.. ^^

**** "ARBETET"/arb.kompisar UTNYTTJAR?? ****

bara du inte blir utnyttjad av jobbarkompisar för att du ändå alltid ställer upp??
hmm har god lust att ta ett snack med din s.k. boss själv här :)
sånt får mig på rättvise-krigshumör.. på en arbetsplats för det är

... arb.givarens sak att ta in vikarier men "chefen" drar sig för kostnaden(?)/besväret(?) (åsnan mellan hötappar också) Hur mycket är egentligen relevant för att gillas som anledning att EJ ta in extrapersonal?

... så det "ses" bäst att det ordnas sinsemellan på  gräsnivå.. alltså = nån tar på sig istället för arb.givaren?? T.o.m blir en oskriven regel för att förhindra konflikt inom gruppen.. ? Vem "tar på sig..?" Den snälle, tänker jag.. och ruskar på huvet. Tyvärr..

hmm sånt ifrågasätter jag starkt.. för det leder till vadå?? utbrända människor som inte kan säga nej för att dom ändå känner ansvar att allt ska gå smidigt och utan konflikter i tid och otid.. och vem vill ses som jobbig för minsta lilla sak?? .. och till och med kanske behöver pengarna..? Visst men då är det ändå helt ok.

men.. inte alltid, och inte när en arbetare mår dåligt av det. Hur många vågar protestera? Särskilt om arb.platsen redan är spänd pga olika anledningar styrda uppifrån? 

Vart går gränsen för när en arbetare får protestera över en chefs utkallningsbeslut? Alltså kunna protestera utan att svärtas ner senare för att vara "jobbig att ha att göra med".. Hm.. inte många vill ta på sig det frivilligt utan hellre då ta på sig att "vara snäll och ställa upp"..??

Är inte nåt fel nånstans då? - En fackfråga tänker många.. jovisst, men vem i redan utsatt läge orkar dra igång sånt? Inte är det "den snälles" personlighets gebit precis.. eller?

Vem "tar hand om" sånt dolt dåligt mående på en arbets plats undrar jag? Alltså läget mellan konflikt och inte, läget där man inte vågar säga som det är och inte heller orkar driva en konkret fejd för sin rätt, läget där inte ens arbetskompisar är lämpliga stöttepelare för att det är just där på golvnivå problemet fastnar.. jag bara undrar.

Vem tar hand om..

** ANSVAR ARB.GIVARE ***

hur är det med "mellanchefer" och deras vilja/plikt/hjärtefråga(?) att ta ansvar för att personal mår bra och inte bränns ut pga för "snäll" = för rädd att orsaka internkonflikt??
(på högsäten värnas om personals välmående men finns uppföljningar i att det sköts på lägre nivå?)
och på "golvet där allt händer"..

är det inte den som utnyttjar situationen som ska ta ansvaret för att då prata arb.givaren tillrätta och inte sätta en arbkokmpis i klistret för att den inte kan säga nej??
jag kallar sån utnyttjande känslomässigt av arb.kompis/chef.. en i mina ögon mkt ful grej alltså.

maktens aspekter kan finnas i alla nivåer - för "snäll" är ofta den som förlorar "makt" = här energi = ork = utbrändhet om det går för långt ?

 jaja.. som sagt man undrar.. spec om internrelationers funktion på en arbetsplats. Skulle inte en tjänst behöva finns för sånt - i form av en "internkurator" för personalfunktion sinsemellan? för arbetets och personalens bästa i syfte..

 I kina brukas det bl.a. horoskop för bästa samansättning av personalstyrka.. ^^

***