Livet känns nu som ett oskrivet blad

Det är framtiden som är blankt som jag inget vet om

Jag vill ofta veta hur allt ska bli men kan man verkligen veta allt

Jag tänker på sommaren efter operationen av höften

Jag tänker på sensommaren har allt läkt då

Jag tänker på hösten kan jag då gå uten kryckor och har
smärtan helt försvunnit

Jag tänker på att jag avslutat dagvården för ätstörningen i mitten av
maj och hur ska jag sen klara mig utan den

Kommer jag att klara mig galant eller hamnar jag i en svacka

Hur ska jag sen fylla mitt liv och försöka stå på egna ben
be om mera hjälp igen för att komma ut i arbetsträning igen

Mitt liv har kretsat så länge runt maten och min reumatism nu
det har brutit ned mig och hållt mig engagerad i bara detta

Resten av tiden har jag left med smärtor och isolering och tappad
livslust ångest dep och bara tänkt i negativ bana

Nu under en tid av 2.5 månad har jag skymtad att det finns ett liv
utanför min enmansborg

Nu har jag släppt in nya saker gjort förändringar sakta men säkert
och jag har tvekat jag har tvivlat att jag inte presterar tillräckligt

Men livet handlar inte bara om prestationer har jag nu börjat att
lära mig

Som ett barn som precis lärt sig att gå själv
känner jag mig själv som

Men jag är fortfarande rädd för vad som komma skall

Hur ska det nya livet se ut utan ätstörningen och vem
blir jag då

Frågetecken
??????????