Jag minns när du ringde mig och sa.
Att du hade köpt en vattenkokare.
Och pulverkaffe.
Så att jag skulle komma och hälsa på oftare.
För jag dricker ju kaffe.
Och det gör inte du.
Du dricker bara grönt te.

Mitt hjärta höll på att smälta då.
För du var så ivrig.
Och så söt.
Så jag hade inte hjärta att säga att pulverkaffe.
Ja det är inte riktigt kaffe egentligen.

Jag minns när du ringde och tjatade om att jag skulle komma till dig.
Trots att jag redan var på väg.
Men du tyckte det gick för sakta.
Du ville att jag skulle vara där nu!
Jag satt och fånflinade hela vägen på pendeltåget.
Sådär som man gör när man bara kan tänka på en person.

Jag minns hur du hämtade upp mig vid tåget.
Och vi åkte och hämtade din söta lurviga valp.
Jag pratade om min pappa.
Du lyssnade.
Ville höra allt.
Alla detaljer.
Som att du inte ville missa något av mig.

Dagen innan hade du sagt.
Att du inte ville ha sex med någon annan än mig.
Och att du var rädd.
Du hade aldrig känt så förut.
Lilla skadade du.
Som aldrig hade älskat.

Jag minns den tiden som igår.
Den finns inristat i mitt minne.
Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var då.
Och ingen minnesförlust i världen kan få mig att glömma.

Jag minns fortfarande.
Minns du?