När orden var förbjudna
var jag den avlägsnas son
På en lägre nivå
försvann kontrasten i gråt
och som om dagen var över
skriker faran inpå
För vem vill sakta försvinna
om det vackra blir att lida.

Jag kan ärligt beskriva
men talar hellre till drömmar
i önskan att skilja
på dina rätt eller fel
Jag kan inte besvika
så löjligt jag vill
och under min yta
spelas något fint.

Nu lite farligt
händer inget mig alls
En liten rädsla
är för mig inget mer
Ett klagligt begär
vill jag sakta försvara
och utan att tala
för jag brevid min sida
i ensamhetensrum
tanken till det fria
som får mig att börja skriva.