Numera skall du bara vara med i facket om du själv får ut något av det. Naturligtvis gäller det i första hand lönen, kan du få högre lön genom att vara med i facket så är du kvar men om du inte tror det så går du ur. Solidaritet och medbestämmande är inte längre intressant för så väldigt många, långtifrån bara för dig. Jag vet inte hur eller när det svängde men jag själv var med på sent 70-tal (herregud, så länge sen men ok det är ju så) när MBL var relativt nytt och utformningen av den praktiska tillämpningen var i full gång. För mig är det så självklart att vara med så att jag har svårt att förklara varför.

Efter den delvis hätska nattliga diskussionen har jag gått tillbaka igen och försökt att förstå varför du inte förstår. Känslan är att det är en fråga om DOM eller VI.

För dig är Facket (med stor F) DOM, en institution, ungefär som ett bolag, dit man går och köper tjänster. Det är brats, det är Stureplan och det är enbart en egotripp.

För mig är facket VI, vår möjlighet att påverka företaget så att besluten som fattas blir så bra som möjligt för oss anställda. Så att enskilda medarbetare som av någon anledning faller i ondo (av någon psykopatisk chef) råkar så lite illa ut som möjligt. Lönen är en mycket liten del i detta stora.

En självklarhet om man väljer ett VI-synsätt är att ju fler som är med i facket ju större chans har VI att påverka de beslut som fattas av företaget.

Solidaritet med din närmaste arbetskamrat, när slutade det att vara viktigt?