Vaknar efter en natt av mardrömmar.


Känner att mitt skydd inte längre är kvar.


Jag är med andra ord svag.


Svag och mottaglig.


Inte bra.



Sakta börjar jag bygga upp mitt hat.



Vänder och vrider tills det inte längre finns något fint kvar.


I går var en sådan dag, en fin dag.


Idag finns inget längre kvar.


Drunknar i det hav som blev kvar av min is.


Den du smälte så förbannat bra.



Jag har blivit kär, därför är jag svag.



Hatar att vara svag, för mig blir kärlek aldrig till någonting bra.



Men du kan för all del lika gärna vara kvar,


min käre.


Vad vet jag.