Människan drunknar i vansinnets flod,
lever som jävel; tror hon är god.
Härjar bland fälten, som bomber av eld;
tror hon ska slippa undan sin gäld,
som Kain som levde för länge sen,
skyller på arvet som lagrats i gen
Tänker sin tanke om storhet och guld
när skulden växer sig trind och så huld
Galen av åtrå, att växa och gro
brukar allt annat, gör gott, kan hon tro
Och själen den bleknar, som tidningar gör,
när människan fördärvar, vad själ lever för