Var det ändå
Inte nog att som barn, tappa både mor
Och far

Far o flyg tyckte man tydligen i Malmö på den tiden, början av förra århundradet. Så man sände henne till en s k ”änglamakerska” och där, blev hon av med klänningen. ”Får jag inte ha min klänning” grät hon…

Där fick hon ingen mat eller vård, hon skulle inte leva, hon skulle dö som en överbliven del av samhället. Det fanns ju ingen som ville försörja ett föräldralöst barn. Och hon gjorde allt som ett barn kan göra, för att överleva, åt allt som hon kom, smular från bordet och allt det lilla som fanns. En dag lyckades hon komma upp på bänken och ställa sej i det öppna fönstret, då först så uppmärksammades hon och hon fick komma till ett barnhem. Vilket var rena himmelriket för den som man försökt svälta ihjäl.

Hon berättade i intervjun på sin ålders höst, om det som fortfarande gjorde så ont, att man försökt döda henne. Människorna som besökt ”hemmet” men inte reagerat… livet som skulle bort…

Tänk ett sånt namn, på en vidrig ”sysselsättning”. ”Änglamakerska” man hoppas nästan på ett plågsamt helvete för vissa…. ”Allt var inte bättre, förr”.