Trappuppgångens stela färger
ifrån stankens fastklistrande smörja
när stegen knastrar allt grust som fanns
och dom gamla tuggummibanden som kletats fast
Jag fortsätter att märka
ljuset som blinkar
och barns skrik
tar jag in som en varning
med det svarta räcket i gummi
som värmen genom glaset smält samman
Luftens kvävande tappning
bland det nersänkta taket
trycker självkänslan närmare hjärtat
när själen ville vila
Denna ilskan som låg om nattens hus
var något vanligt från ytan
framför fötternas trötthet uppför trapporna
kring leksaksbilar
Min frustration blir till en hyllning
när dom små blir stora
och dom lyckliga blir lidna
Men här jag bor
dras sanningen som en förvridnad
när jämnlika är frånskilda
och ljuset blir till jord.