Ej veten vi vad som händer när klockorna ringt sina slag
kanske vi återvänder till jorden på nytt en dag

men skulle jag finna en himmel där människan ej mätes i guld
där rosorna evigt skall glöda och möta ett folk utan skuld

där lyckan är evig , beständig dit sjukdom och sorger ej nå
där håvorna aldrig skall sina där allting jag skulle få..

Då ville jag ändå få bedja finns i nån utkant nån skog
med furor och granar som susar -får jag gå där är det mig nog

Arne Axel Dahlgren
www.lyriksidan.se