Med kärleksfulla händer
din strömbrytaren jag tänder
Fast du är av plast och stål
ger jag ändå upp ett vrål

Min röst går i falsett
du är det finaste jag sett
Inom mig du är jämt, jämt
som något surrande bestämt

Kärlek till vanvett jag dig ger
jag vill bara ha mer och mer
Du lockar med en mystisk makt
får mig svartsjukt gå på vakt

Jag ska säga dig ett sanningens ord
du står ju faktiskt på mitt bord
Och om  du tror du kan ta makten
så drar jag bara ut kontakten