Tiden står stilla.
Och jag suger i mig röken.
Som blir kvar när du vittrar sönder framför mig

Dimman i mitt huvud är tjock.
Tjockflytande som mina svarta tårar.
Som rinner nerför mina kinder.

Jag smakar på din existens.
Du borde aldrig ha funnits.
Du smakar hat och rädsla.
Död och förnekelse.

Jag blåser ut röken.
Och jag hoppas att den patetiska strimman är det sista jag någonsin ser av dig.

Jag vänder mig om och går.
Det är en ny dag imorgon.