Tryck mig tätt intill dig
jag är mer sliten än dina jeans
Och din skinnrocks sprickor
är inget mot mina drömmars

Jag kämpar som besatt
mot min egen hysteri
För min röda tråd har släppt
från sina sömmar

Så snälla, stanna kvar hos mig
jag behöver dig i natt
jag har för länge sedan
revat mina segel

Som klockans pendel pendlar jag
mellan förståelse och förakt
Och min vilsenhet syns tydligt
i själens spegel

Men jag spiller inget saltvatten
över tomheten jag känner
som maneter
som bränner mina fötter

För den ensamhet som jag skapat mig
har försatt mig i trance
Och jag hittar ingenstans
mina rötter