Sakta viker jag ner min svaga kropp
över det belastade bordet
flyger minut efter minut
Långsamt går känslan bort
ifrån min blekvita hud
flyger lukten sig bort
och ljud när andra skrek
då paniken bröt sig ut

Lite försiktigare dras själen
ner på golvet sugs tårar åt
med kalla händer sätter jag stopp
från att falla
och min saknad är kallad
med hemskhet vrider jag sanningen
för att lite enklare ljuga
sakta viker jag ner min svaga kropp
över det belastade hjärtat
som är fördärvat