Emellan tvenne härar i månens bleka ljus
jag spanade i natten utöver sand och grus

jag såg mot andra sidan geväret i min hand
jag höll berett att skjuta vid parapetens rand

Då hörde jag i natten ett ljud det lät som gråt
jag kramade geväret och siktade däråt

det fanns nånting därute hårt kändes hjärtats slag
det fanns nånting helt nära då blev det ljust som dag

I sken från lysgranaten jag såg ett barns gestalt
ett ögonblick av tvivel av tvekan det var allt

jag kunde icke skjuta jag sträckte ut min hand
och fast vi höll varandra där invid värnets rand

Och tyst han grät i natten ett barn på tidens våg
som kastats ut mot döden nu vid min sida låg

jag kunde icke döda ett barn om dock soldat
som vilsen kom i natten en vapenlös kamrat

Han var som jag väl kallad att tjäna land och stat
men uti våra hjärtan där fanns ej något hat

vi möttes där en sommar ett år i krigets brand
och än ibland jag känner-hans hand uti min hand..

aad.
www.lyriksidan.se