Om jag öppnar dörren

På en sliten trappa, färgklickar som snart ska dö.



I ett grönt hav spirar lila spjut,

likt lågor som stretar mot en regntung himmel.



Ett konstverk som ingen tycks förstå mer än jag.


I ett hörn, precis intill det stora kurar små pälsklädda gestalter.


Gula ögon betraktar allt från ett tak, ett hus i vars hjärtan

människor väntar på ett avslut eller en ny början.


Långt borta i distansen där himmlen börjar att bli

vackert sommar blå, över trädtopparna och alla husen.


Där borta i ett hörn av den här ogenomträngliga världen,

i marken ligger mitt hjärta, en glädje en trygghet som försvann.


En man,

vars kusiner skrev som sista hälsning att han skulle sova så gott.