Min farofärd genomgår en förvanlig
genom dom ledsnas år och närheten
som kliar under mina djupa sår
närmar sig allt
närmar sig allt
Ytan den tar mig
mer närmare känslan
som en gång fördärvade
magin som lyste i dina ögon
Händerna blev kalla
av hopp klarnar framtiden
tillsammans i vinterdalen fångas vinden
men för mig är jag den samma
lilla skalan som tillhör dom svaga