Varje natt återvänder mardrömmar
om hur jag fastnar i ett barndomshem
utan möjlighet till flykt
De skär och sliter i mig
medan jag skriker efter räddning
Men hopplösheten blir bara tydligare
allt eftersom scenerna spelas upp
och det finns inget gömställe
inte någonstans i hela världen

Varje morgon vaknar jag svettig
och darrhänt i ett försök
att kräkas bort det jag kallar för lögn
för att slippa känna
hur tårarna vätte ner även denna kudde
När hjälplösheten blev olidlig
över hur skrik kan flyta ut
för att aldrig någonsin höras
av blinda förbipasserande

Varje dag beger jag mig ut på jakt
efter solsken
som kan tina upp köldskadade tår