Jag har saknat dig idag.
Och igår.
Jag hade behövt dina händer i mitt hår.
Dina ögon på min hud.

Jag hade behövt känna den där känslan av att finnas till.
För någon.
Att vara viktig för dig.
Utan regler och morgondag.

I stället laddade jag ner en töntig kärleksfilm.
Som jag vet att du gillar.
Och som jag ska titta på ikväll.
Jag älskar att du gillar töntiga kärleksfilmer.
Det skulle ingen tro om de såg dig.
Men jag vet.
För jag känner dig.

Ibland blir jag arg på mig själv och på min rädsla.
Men mest blir jag arg på livet.
På det som hänt oss båda.
Och då tänker jag att det är orättvist.
Att vi är så rädda.
Och inte så enkla.

Och jag blir arg på alla som inte respekterar vår kärlek.
Jag blir arg på de som tror.
Att det inte är på riktigt.
Att vår kärlek inte räknas.
För att den inte följer mallen.
För att den inte är uttalad.

Men det kan vara kärlek ändå.
Trots att den inte syns.
Trots att den inte finns i er värld.
Det kan vara kärlek ändå.