Jag sitter på en bänk
i Slottsskogen och skriver:
När jag är i min egen kropp
som den verkligen
var kommen av jord
Det finns inget ljus då
annat än det som landar på huden
som ett främmande språk
Jag ser samtidigt en man
som försöker lära
sin dotter att cykla
Det är så tydligt
att hon skulle kunna
men rädslan hindrar henne,
reducerar henne, mig
Jag önskar verkligen
ett inre ljus av tillit
och att varje steg jag tar
uppför backen
för mig närmare dig,
att jag låter bli att nödlanda
då orden börjar brinna